Varför ska jag bli mamma?

Jaha då var det dags igen. Att skriva ihop ett brev/ansökan till tingsrätten om varför JAG är det bästa alternativet för Ella. Visst jag har jobbat med försäljning i många år men nu känns det särskilt viktigt att sälja in mig som världens bästa co-ed morsa till lilla Ella. Så vad ska man skriva? Känns som om minsta sak kan misstolkas och man vill inte överdriva i onödan. När Carola ansökte om adoption ringde de till hennes arbetsgivare, Theodors dagis och till vår barnmorska (tror jag) men pga av svininfluensan hade ju Carola inte fått följa med så hon kunde inte uttala sig...

Känner idag att jag har noll inspiration till att författa någonting alls och ja särskilt inte av den digniteten. Jag tror i och för sig att det kommer att gå bra men ibland hakar de upp sig på detaljer och man är helt enkelt nervös för att inte duga och att bli ifrågasatt. Även straighta personer som ska adoptera går ju igenom samma procedur men just i detta fall så har lagen varken rättigheter eller skyldigheter för oss som är gay.

Det som är så himla orättvist är att då heterosexuella inseminerar (dvs då mannens simmare inte duger) så blir han ändå automatiskt pappa då barnet är fött inom äktenskapet, ja jag är tom osäker på om DE ens behöver vara gifta! DETTA är det jag får i ansiktet för att jag råkade bli kär i världens vackraste människa.

Jag känner två vänner och detta är vad som har hänt de (personerna känner ej varandra utan bara två sidor av samma mynt...

1. Den ena var gift med en kvinna som lämnade henne 8 veckor innan barnet skulle födas, då hade de varit gifta i 3 månader. Hon var otrogen och lämnade L själv med lilla M. Hon hade själv varit med att sätta M till världen men lämnade nu bara allt - utan att ha några som helst skyldigheter gentemot de. Dvs hon blir inte underhållsskyldig eller ens finns med som förälder på papper även om hon var den som drev på bebisförsöken. Ja ja ni kan läsa mer på L blogg : http://leonoravilhelmsson.blogspot.com/

Lilla M har således bara en förälder fast att L dröm var att hon skulle få växa upp med två mammor. Och i rättegången som nu väntas i november vill dessutom frugan som stack ha en mindre förmögenhet av L!!!

2. Den andra tjejen jag känner fick två barn ihop med sin fru. Men pga av saker i deras förhållande tog hon upp att hon ville skiljas varav den mamman som fött barnen då sa att hon inte FICK adoptera barnen, trots att det var deras gemensamma. Och nu om de skiljer sig har hon INGEN SOM HELST RÄTT att få träffa hennes barn då hon inte har några rättigheter. Hon kan inte ens kräva att få träffa de då den biologiska mamman säger nej. N som tjejen heter hade goda skäl att skilja sig (går inte in på de här) men det jag vill belysa här att man som gay inte ens har rätt att ta sig ur ett dåligt förhållande då man förlorar rätten till sina barn.

Så detta är hur samhället ser ut idag och lagarna. Rättvist? 

Skulle t.ex Carola få för sig att jag inte skulle få adoptera Ella eller som i ett fall i Sverige att donatorn inte hade godkänt den icke biologiska mamman att bli mamma så står man utan både rättigheter och skyldigheter. Så nu kanske ni förstår hur viktigt det är att man väljer en bra donator som är införstådd och som ställer upp på att besöka familjerätten några gånger. 

För oss hade det varit kul om alla våra barn fick samma donator men vår donator kommer nog inte kunna ställa upp en 3 e gång (av olika skäl jag inte vill ta upp) så nästa gång får vi väl se hur vi gör om vi väljer heminsemination eller Danmark med känd donator, men man vill ju inte att det ska vara olika för barnen. I Sverige får vi ingen hjälp då vi redan har barn. 

Sen så pga hälsoskäl så är det inte ens säkert att jag kan bli gravid igen pga av strul med mina ägg så då får vi vända oss till Danmark och betala minst 50 lax för IVF, så just nu vill vi inte tänka på det alls utan fokuserar på lilla Ellas adoption. En sak i taget som Alfons sa.