Ingen bra magkänsla

Måndag igen och med risk för att vara lite för ärlig i dagens inlägg måste jag säga att jag inte har någon bra magkänsla idag. Det är inte bara vädret, för till skillnad mot allas facebookuppdateringar om vädret så tvärtom - så älskar jag regn och rusk (dock ej blåst den hatar jag) men det är något annat som gnager. Lars Winnerbäck har en fantastisk förmåga att sätta ord på känslor så jag snor helt enkelt en vers av honom

" Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump I magen och ett konstigt humör
Och jag ser hur du tänker på nåt
Hur du längtar dig bort
Som en fågel I bur
En obehaglig distans
En konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
När du somnar om natten, precis som jag
Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor I smöret på nån annans kalas
Vi proppar I oss och vi vaknar som as
Här ligger ångest och prylar I drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
Och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter I ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager I natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet I farstun, så nära inpå
Men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...

Så vad är det då? Jo det kanske kallas för livet - det där som stör eller snarare det som saknas i livet. Det känns som om jag befinner mig mitt i pusselbrickan men att bitar saknas eller att det finns bitar som inte passar in någonstans. 

Som med träningen t.ex, på gymmet där jag finns det inga som helst möjligheter till att utvecklas för att schemat inte tillåter det och även då vissa instruktörer vill "hålla på sina klasser". Jag vill liksom vidare, utbilda mig vidare, instruera nya koncept eller avancera. Men hur? Känns som om att man tappat motivationen och pga mitt jobb kan jag bara köra söndagsklasser (visst de är roliga men i regel är det mest nybörjare) som bara tittar ner i marken och som man aldrig får gensvar ifrån... Men hade varit kul att kunna booma en full måndagsklass. Nej kanske ska jag kolla på andra alternativ och faktiskt byta gym. Ta min kosa och dra. Man instruerar inte för pengarna men i mitt fall är det tiden som avgör, att köra till Malmö blir förmodligen en ren förlustaffär ekonomiskt men med vinsten att man själv kanske utvecklas. Vad tycker ni? Mimmi?

Egenträning: Än en gång tiden. Känns så hemskt mot min familj att komma hem kl 21 bara för 1 h träning efter jobbet. Men även om jag tränar innan så känns det inte som om jag tar ut mig lika mycket på ett rent styrketräningspass. Så jag känner att jag är i ett moment 22. Vad att göra? Och tränar jag dessutom innan jobbet så måste jag dra efter 8 och får då inte träffa barnen alls på dagen... Blä för allt just nu. Är så avis på alla som inte har barn eller som har ett jobb där de slutar 16 eller 17 om dagarna. Nu har jag satt upp ett nytt mål och det är att jag ska ner till 58 kg, så jag VET att jag måste ut och gå mer dock så bara det är en mental spärr i mitt huvud att ta mig över. Önskar jag kunde se något som helst glädjemoment i att ut och gå men det gör jag inte tidigt på morgonen. 

Carola är duktig hon som tränar på och äter bra, gillar att se att hon blir glad av det. Ja vilket pussel säg att få ihop allting. Förhoppningsvis vänder magkänslan snart. är i behov av lite glada nyheter? Ingen som kan bidra med någon kul, spännande, nytt?

/Ida