ingenting just nu... eller jo att det måste till förändring av något slag för att få det att fungera bättre på alla plan här i livet. Familj. Barn. Relation. Ekonomi. Jobb. Aktiviteter. Tid. Ja allt detta kanske är vad det är att vara en familj/ha en familj/ett liv. Ens familj blir ens liv, man upphör lite som person för att ingå i kollektivet. Jag frågade igår Carola - Vem är du? och hon sa: Jag vet inte. Och jag känner igen mig. Förut kunde man säga jo jag är en glad tjej som gillar att träffa kompisar och träna. Nu: Sällan glad, sällan pigg, alltid stressad och oroad, hinner aldrig träffa vänner eller träna. Så vem är man när man tappat sig själv? Och vem ska hjälpa en hitta tillbaka? Kan man ens hjälpa sig själv eller vem, vad behövs? Känns som om alla lever det perfekta livet och lever det så så jävla hårt. 100% all in lyxhus, shopping, familjemys, resor och träning. Vad ska man prioritera?
Detta pratar vi mycket om just nu hemma. För vems skull gör vi vad? Hur kan vi göra det på bästa sätt så att alla ska vinna på det? Vilka behov ska vi prioritera? Vår familj känns otroligt varm, vi är inte som en normal familj men vi har mycket kärlek. Mycket kramar, gos och galna upptåg. Men ändå är vi en styvfamilj och en regnbågsfamiljs på en och samma gång. Jag behöver egentid och vet att det inte är ett krav man egentligen kan ställa som småbarnsförälder men någonstans behöver jag det nu känner jag. Jag saknar att bo i stan, att ha nära till träning, bio och happenings men samtidigt älskar jag Dalby. Jag älskar alla barnen men jag saknar mig och Carola. Jag saknar min glada, spralliga fru, hon som hoppade jämfota över staket, tog en plastpåse på ICA i smyg med ett leende på läpparna, hon som alltid fixade allting utan problem och hon som ville så mycket med mig. Hör detta ihop?
Jag älskar att se Ville leka på utegården men samtidigt ger den höga hyran oss ingen möjlighet att göra någonting utöver att bo, ja inte ens att kunna spara till ett annat boende, så hur ska man göra? Hade man haft sparade pengar hade man ju kunnat köpa något och på så sätt minska hyreskostnaden men vi har inga sparade pengar och jag har redan 3 lån som måste avbetalas - men med vad? Carola kan inte njuta av sin mammaledighet och jag kan inte jobba mer än vad jag gör!!! Moment 22. Vi känner oss fast.
För Theodors skulle vore det ju bra att bo närmre Växjö men vi har ju vårt liv här, alla våra vänner och Villes förskola. Men det kostar mycket pengar att pendla varannan vecka till Växjö och Theodors pappa måste ju få träffa sin son men kanske måste vi ändå flytta. Fast vi inte vill... Ångest.
Känns som om man kanske får flytta dit jobben finns en vacker dag. Carola funderar på att utbilda sig - men till vad? Ja mycket att ta in och dividera kring och tyvärr blir det ofta tråkiga kvällar hemma nu för tiden kring just detta. Man blir inte lyckligare av pengar sägs det - nä men kanske friskare...så man slapp ha ständigt ont i magen över allting hela tiden.
Fredag idag och idag eller imorgon blir det inget mys utan utbildning hela helgen i skogen. Det ska bli kul men inser att jag har blivit för beroende av min Iphone då jag redan nu känner att jag kommer sakna att kunna uppdatera status, skicka sms till Carola och kunna kolla in omvärlden... Fullt ös medvetslös. Kanske ska jag försöka släppa alla tankar och magontskänslor och embraca skogen och lugnet? Shit inte lätt jag som alltid är Ida - non stop. Min mamma har alltid sagt till mig;
"Ida? - Varför göra det svårt när man kan göra det lätt?" - och så är jag, jag gör alltid det som är mest komplicerat, väljer det som är nästintill uppnåeligt och faller för det som inte går att få...
 | ||
| För dig... |
 | |
| för mig... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar