måndag 30 september 2013

En ny familj och Body Pump

Måndagsångesten står och vinkar utanför mitt fönster men den får inte komma in. Absolut inte. Har världens bästa måndag. Morgonen började med frukost på sängen. Smulor under täcket. Varmt kaffe och varma kyssar. Älsklingen fyllde sina små 29. Hon fick paket och tre olika sånger. 

Efter det en oerhört intressant föreläsning i Lund. Handlade blöjor och tomatkross (så Svensson) och sedan hem igen. Här sitter man nu och pluggar BP korre och zippar på lite kaffe och viftar på tårna.
Dammsugarskaftet fick duga som stång igårkväll. 

I helgen var jag hemma hos Sandras familj. Det var söndagspromenad, köttgryta och äppelkaka! Åt som en man!!! Känns fint att få en ny familj. Men man får ge allt och alla tid på olika plan. Sandra och hennes syster fyller år på samma dag så vi firade de båda! 

Igår packade vi upp lite kartonger och tände alla ljus i lägenheten. Mysigt. 

I helgen har vi även köpt ett piano. Så så fort flyttfirman är bokad kommer det "lilla" aset hit ha ha. Sjukt tungt och gammalt. Men fin klang. Men innan dess ska vi måla om. Ja mkt nu men jag försöker prioritera och andas. 

Näpp nu ladda inför klass. Barnen ska vara hos Lovisas kompis i Lund under tiden:-) Fina vän som ställer upp då mamma Ida har pass! Sen ikväll blir det att hämta hem sushi och fira med vitt vin! 

Ha en fin måndag - våga vägra måndagsångest






fredag 27 september 2013

Klippt var det här

Idag hände det man ibland bara drömmer om. Igår lätt kallsvettig över ett aldrig förr deltagande på en disputation fick jag kl 22 ett mail med de underbara orden: disputationen inställd. Akademikern i mig dog en smula då jag mycket nördigt nog sett fram emot denna veckans höjdpunkt på ett barnsligt sätt, men Idan i mitt ljublade. Plötsligt vart jag inte så naanig längre varav jag orkade både äta kvällsmat OCH se en hel film. Men när tjejen sen somnade i smyg i knät blev jag genast pigg (och lite sur) och sen somnade vi gott. Sovmorgon till 7.30!! Lyxen i den! Lite kramar i soffan och sen pratade jag med syrran och plockade undan. Fredagskänslan så total!!!

Svängde förbi hårfrisören och klippte av allt nästan 1 dm och även luggen. Så redo för höst! I mina nya stora röd/blå glasögon ser världen så mkt roligaste ut och jag kan inte sluta le. 

Nu är jag på väg in till Lund då vi ska ha Ville hos oss ikväll. Imorgon blir det lite flyttkartonger, Bamsegympa och spinning! Underbart att känna fredagen i varenda cell. 

Lättlevt som vissa säger! Vi ska även bestämma oss för tapet i hallen! Så lost. Vilken tycker ni? Att tänka på: vi har ett hysteriskt rosa skåp i hallen och en svart/vit matta. 






torsdag 26 september 2013

Vi tog fredag i förskott

Vissa dagar haglar smsen lite för bra. Vissa dagar är man liten och behöver extra kramar och närhet. Vissa dagar vill man bara hem och vara. Igårkväll blev en sådan kväll. När alla sms man skickat under dagen bara blev en lång kram.

Vi lagade stek, hasselbackspotatis, sallad och till det lite rödvin (okej en flaska slank ner) och till efterrätt äppelpaj. Snacka om fredag i förskott! Konsekvensen: kroppen har tagit lördag. 

I helgen händer det saker vill jag lova! Späckat körschema. Jag ska köra klass på lördag morgon, vi ska hämta färg till vardagsrummet i Osby, packa kartonger och sen på fest på kvällen. På söndag ska vi fira Sandra, hennes syster och svåger. 

En bra nyhet var att jag fick förlängt mitt vikariat på jobbet! Jag har verkligen en bra chef:-) Fick halvtid så de veckorna jag har barnen jobbar jag två dagar och nästa v jobbar jag 3. Så nu blir det fokus på skolan och läsa in allt jag missat dessa två veckor. 

Vad som händer efter nyår vet man inte. Känns som om man söker jobb men sen en enorm tystnad. Why even bother? 

Saknar mina små gullungar enormt men hoppas att kunna få se de innan måndag. 

Ikväll blir det middag i Malmö med en gammal vän - alltid ett trevligt inslag i vardagen. 



tisdag 24 september 2013

Att väcka de döda

Huga för onsdagsmornar. Ja för alla mornar. Förr var jag en väldigt lättväckt person men nu not so much. Älskar i och för sig onsdagar på alla sätt man nu kan älska en veckodag. Brytpunkten. Andra sidan. Mot helg. 

Igår ägnade jag dagen åt psykometri, dvs att räkna på reabilitet och inre validitet. Roten ur och derivatan osv. Ja ni hör ju själva. Man slängs tillbaka i en enorm hastighet till ekonomicentrum år 2006 bland läppglans och hemlig beundran för tjejerna som lyckades locka sitt hår med plattång. 

Vi var även och kollade på ett piano igår ute i skogen bokstavligt talat ha ha men tangenterna var för lätta enligt mitt tycke så vi avvaktar. Kvällen avnjöts sen med tacos och film - så fredag men ändå inte. 

Idag är jag på väg till jobb för att förhoppningsvis uträtta stordåd. 

Veckans nyhet kan väl vara att jag börjat träna lite. Spinning till helgen och nästa v blir det BP premiär. Ska försöka orka löpa en tur ikväll också. Kroppen känner sig död men jag känner mig ung i sinnet. Sugen på att svettas och arbeta med kroppen igen. 

Lön idag. Lyckan på den! Slog i alla fall till igår på ett par skor jag bokstavligen dreglat efter (hur normalt det är att salivera över skor lämnar jag osagt) och som nu sitter på fötterna.Framgångsskor. 

Onsdagsskor. Dags att uträtta storverk eller bara att ta sig igenom onsdagen. Kan vara vilket som. Kvällens höjdpunkt är iallafall att tvätta håret och somna tidigt. Den ni! 

 


Look at the stars

En gammal låttext som går rakt in. Ni som kan känna vet fortsättningen.

Igår tog jag och en vän en promenad under stjärnorna. Vädrade det som legat dolt under lager av tid. Inser att det är de ärliga vännerna som ser det man själv inte ser och som vågar säga det man själv inte känner för stunden. Hur ärlig ska man vara och hur mycket ska man i vissa situationer låta vara osagt? 

Man är så liten under stjärnorna. Ens egen existens blir på en och samma gång så liten men samtidigt allt i ens eget universum. En sjuk nervkittlande balans - det lilla, det stora, inget och allt. Hur man väljer att se på det. Den våta hösten i ryggen, det stora blå ovanför en. Jag gillar att titta på stjärnorna. Ligga och balansera mellan trygghet och panik i min ensamhet. Fånga upp mig själv någonstans där emellan och sen gå vidare. 

Man kan, ska och bör vara vara så ärlig som man gör sig. Det mest oattraktiva jag vet är fasader av olika slag. Att spela spel. Fast jag har lärt mig konsten. I'm a fantastic player. Work hard- play hard. Men jag älskar känslan när jag är mig själv. In på bara skinnet. När jag får vara mig själv. Med dig och dig och dig.

So then I took my time
Oh what a thing to've done
And it was all yellow

Your skin, oh yeah, your skin and bones
Turn into something beautiful
D'you know? You know I love you so
You know I love you so

I swam across
I jumped across for you
Oh what a thing to do
'Cause you were all yellow

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow

Your skin, oh yeah, your skin and bones
Turn into something beautiful
D'you know? For you I bleed myself dry
For you I bleed myself dry



måndag 23 september 2013

Receptet på kantarellsoppan die or try

Ca 0,5- 0,7 kg kantareller
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
Timjan färsk
Vitt vin gärna lite åt det syrliga hållet 
Grönsaksfond
Grädde att ha i i slutet

Stek lök, timjan och svamp. Låt småputtra i vinet ca 5 min. Häll på ca 2-5 dl vatten (beror på hur krämig du vill ha den). Mixa det mesta utom ca 1,5 dl. Rör ihop i grytan med grädde och salta och peppra! Häll i de sparade hela bitarna! 

Voila! 



Söndagsstek

Helgen är bakom en men jag är lika glad för det. Ikväll kommer Fia på besök och vi ska prata och älta livets små praliner! 

Helgen har bestått av massa god mat, kärlek och kli! Fick allergi i fredags så sedan dess har det kliat. Ska till läkaren idag och hoppas på en diagnos - allergisk mot penicillin! 

I lördags var vi på gymnastik och sedan en sväng till Sandras jobb i Hässleholm. Snart är det dags för flytt till Dalby så vi roddade lite inför det. Bakade kaka och gjorde söndagsstek. Jag fick även upp lite tavlor i köket. 

Nähä mot min älskade vårdcentral!







torsdag 19 september 2013

Den perfekta familjen

Intressant rubrik. Intressant kommentar. Den perfekta familjen. Vad är definitionen av den? Kan tänka mig en massa saker som faktiskt tyder på att allt är bra. Men är det bra för att det är bättre än vad andra har det eller är det bra för att det är genuint bra och det syns igenom? Och hur dåligt eller obra - hur nära bra är de? Är den perfekta familjen idealet vart hamnar då familjen mitt emellan? Eller den sämsta? Och om man tycker att man själv har det bra - hur vet man att det inte kan bli bättre? 

Det finns ett barnprogram som jag älskar. Hannas hjälplinje. Det handlar om en mamma anka som hjälper sin sons kompisar med alla världens olika problem, från att knapparna på byxorna är för stora för den lilla musen att hinna knäppa upp varav han kissar på sig, till björnen som visst kunde dansa balett och bara måste "leva drömmen". 

Man ringer således mu bä bubbelkvack på telefonen och så svarar Hanna om man fått en svacka. 

Jag ringde. Slog fel mu. Bä igen. Bä fel. Kom aldrig fram. Vad hade Hanna sagt till mig? 

Den perfekta familjen är lycklig. Rakt igenom lycklig. I den lyckliga familjen finns inga utspillda mjölkglas, inga översminkade blåmärken, inga smyglästa dagböcker eller noll på kontot då lönen bara varit och vänt. I den perfekta familjen ler man åt spilld mjölk och köper grädde nästa gång. I den perfekta familjen ger man två kindpussar och knullar alltid passionerat. I den perfekta familjen har man inga hemligheter. Och i den perfekta familjen instagrammar man Lexington, algdrinkar och utländska ansiktskrämer. Rakt igenom kameralinsern ut i verkligheten pyser den äkta perfekta familjens lycka. 

Jag var lycklig ... men jag är lyckligare nu. 
Jag vet bättre ... Än vad jag visste då. 
Vi hade det finaste - och har fortfarande - två små skatter som idag klippte sina luggar och var stolta över att de kunde göra sig själva så fina. 

Den perfekta familjen finns inte. Man sätter sina egna regler och gör sina egna kartor över sitt eget "finding neverland". Eller så hittar man det. Sitt eget. Sin lycka. Sin perfekta familj. Som är bra precis som den är för den är ingen annans. Ibland går en familj sönder och bryts ner i flera bitar men som magneter hittar man nya poler och dras samman. En större massa. Mer kärlek. Fler till att torka spilld mjölk och dela hemligheter med. En att dela ekonomi med och en att älska passionerat med.  

I found everland. 


tisdag 17 september 2013

Det killar och sticks

Precis som Lotta så fint beskrev hennes stickade tröja beskriver jag lite känslan i magen - det killar men även sticks. Idag sprang jag på Carola i Dalby (oddsen för det?) och ja såklart det känns konstigt. Man blir jätteglad av att se henne sen slås man sekunden senare av allt som hänt och är... och ja man är artig och trevlig - spelar ett slags spel men det sticks på insidan samtidigt som jag är oerhört glad att vi båda just nu är på lyckliga platser i livet men ja... saknar henne och oss ibland. Svårt att balansera ibland - vissa dagar men det känns lättare dag för dag och ibland, sådär i en korsning där allt jag kan se är en röd väska och allt jag kan tänka på är att inte komma för nära, ja ibland sticks det till...

Idag har jag spenderat dagen i skolan. Pratar om diskursanalyser för arbetsplatslärande, historisk pedagogisk forskning samt studerat olika genrer inom forskningsartiklar. Spännande. 

Barnen sover äntligen och jag har 1 h att plugga psykologi innan jag tar kväll kl 21. Längtar tills imorgon för då är det laga-god-mat mitt i veckan- dagen! Ikväll blir det att slagga i tid. 

Nähä dags att plugga på.  God kväll




måndag 16 september 2013

Magisterexamen

Japp igår kom det som ett brev på posten mitt examensbevis! Stoltaste! Så igår firade vi med en flaska italienskt och pasta:-) Blev inte så mycket plugg kan man ju lätt erkänna... Varken innan eller efter... Ella ville hjälpa mamma läsa. 

Idag har jag groteskt mycket att läsa. I pauserna på den ena föreläsningen läser jag om lärande i det andra kursen. På bussen läser jag, mår illa ett tag och läser igen. 

Igår fick jag en kvävdkänsla men drog på mig löparskorna och andades frisk luft några km. Så jag har helt enkelt bestämt att inte stressa utan att jag hinner det jag hinner. Eller ja min inlämningsuppgift i psykologi på fredag lyssnar inte på det örat men annars! Måste komma igång med jobbsökandet men det i sig är ju kvitto på att känna sig misslyckad varje gång man inte kvalificerar... 

På det hela taget var det en perfekt måndag vilket känns ganska konstigt att en måndag kan vara men så var det...ÄR det nu för tiden. 

Barnen var jätteglada och det märks att alla börjar må bättre och njuter av livet. Jag njuter av att känna mig levande. Som mamma och som flickvän. Sen är det ju alltid historien bakom med mig själv men det kommer. 

Känslan i kroppen idag är stolthet, stressad, sugen och glad. En aning bakis men hej det är väl inte varje dag ett examensbevis dimper ner i brevlådan eller varje kväll ens flickvän hånglar upp en till en fantastisk spellista - äh nej *smygler* 

Tisdag. Veckans mest menlösaste dag. Jag välkomnar dig med tanken att imorgon är det onsdag och jobb:-)






Besatt

Ni vet den där känslan när man tappar andan, kontrollen över sig själv och förnuftet flyger snabbare bort än vad flygplanen flyger över Dallan? Den känslan som värker i ens bröst men som är för fin att släppa. Kärlek. På gränsen till besatthet. När man tittar på personen så hänförs man av känslan att man själv är den utvalda till att dela allt underbart med denna människa. Kärlek. Ja jag är just nu kär lite sådär obehagligt på gränsen till besatthet. Av håret, av leendet och av skrattet, av hur du rynkar ögonbryn och säger mitt namn med för mycket betoning när vi diskuterar, och av hur du luktar och av hur vacker du är en morgon på rygg endast iklädd en gitarr över bröstet - spelandes för oss med din röst som letar sig in i varje cell i mig och sprider kärlek. Besatt. Så besatt. Så kär. Så inte nere på jorden. Så någon annan stans. Så lycklig. Hoppas denna känsla håller i sig länge och hjälper mig igenom allt annat som finns bakom. Besatthetens  armar håller mig i ett järngrepp och jag slappnar av och låter mig omfamnas. 

söndag 15 september 2013

Njuter av hösten

Vilken fantastisk höst vi bjuds in till. Jag känner efter hur det är att andas. Jag lyssnar till vad min mage och hjärta säger och mina ögon njuter av allt vackert jag ser. Som många av er kanske vet har jag träffat en ny kärlek. En vacker sådan. En fin kärlek. Vi bygger oss starka genom allt och just nu känns det som att saker och ting börjar ljusna. Jag är väldigt ödmjuk inför framtiden men hyser ändå stora förhoppningar. 

Helgen har varit fab. Kastade mig upp i spinngsalen och cyklade hem en utmärkt klass igår vilket kändes gött som Moen hade sagt men som kändes mindre bra idag i fogarna. Lite shopping på stan efter det och sedan en tur hos optikern för att kolla linser och glasögon. 

På kvällen var vi och såg filmen Monika Zetterlund på bio - en fantastisk film som efter en långpromenad och två glas vin ledde till djupa diskussioner om ambitioner, magkänsla och identitet. Se den!!! Jag och Sandra kan ha väldigt djupa diskussioner där kärlek blandas med ord, krav och omtanke men där vi även kan stötta och utveckla! Tur för mig att jag även har mina fantastiska vänner att prata med om saker och ting! Tror seriöst jag ska bli filosof eller coach. 

Idag tog vi sovis, långfrukost och ett besök till svärföräldrarna i Osby hanns med också. Ikväll blir det plugg, planera veckan (barnen denna v) och laga mat!!! Åh vad helgerna är korta!!! 




fredag 13 september 2013

Att hänga med i svängarna

Å en slank vi dit och en slank vi dit och en slank vi ner i diket tra la la la laaaa. Ja som vanligt när saker och ting drar igång i mitt liv så händer det mycket. That's the way it is. Jag försöker sålla det negativa och foka på det positiva. 

Jag läser nu 2 dagar (heltid???) i veckan och jobbar 3 dagar som kanske kommer bli 2. Och jag ska även börja vikariera nu på gymmet. Jag är på g på ostadiga stadiga ben men jag ler. Jag känner efter en del. Givetvis blev jag sjuk förra v och fick en ordentlig inflammation i en visdomstand, går just nu på en salig blandning av piller och slår min morfar som nu är i himlen med hästlängder över alla de piller jag dagligen knaprar i mig. 

Jag smakar på ordet fredag och helg och det vattnas i munnen. Ska spendera hela helgen i myskläder och plugga. Har en avhandling, en bok i psykologi och 10 artiklar att läsa. Förhoppningsvis kommer jag bli bortskämd av tjejen som kan laga god mat och spela lite gitarr! 

Ja livet har blivit allt bra men vissa stunder är svåra. Barnen mår bra men ja mer om det i senare inlägg. 

I höst är det små projekt hemma på gång, en resa och ja en massa skola! Ska bli så kul. Jag känner pirret men jag är ändå avvaktande. 

En smärta från ett slag. Brännande känsla i ansiktet. Kall känsla mot golvet. En varm smak i munnen av det som finns inuti, på utsidan av inuti men ändå inuti. En fallande blick. En torkande hand. Jag döljer det som bultar och värker. På skakande ben slutar jag falla, ställer mig upp och sväljer. Dåtiden smakar blod och känns bultande varm men allt jag känner är det jag väljer. Med omsorg och eftertanke låter jag mig själv komma fram. Det bultar det känns men ingen kall känsla från golvet. 

onsdag 11 september 2013

Idas sommarvisa

Är nu över och höstens visa är här. Välkommen du! Välkommen mig! 

Kände att jag behövde en paus. Från mig själv, från er, från cyberrymden och från allt annat som påminde mig om vad mitt liv inte var när jag som minst visste vad det var eller vart jag var. 

Mycket fokus har alltså varit på att hitta mig. Jag må framstå som väldigt framåt och självsäker och det är jag, men vad jag verkligen vill och verkligen känner är två saker som ofta får stryka på tassen men som nu är och ha fått stå i fokus. 

Jag har mognat. Tänkt. Utvecklats. Så ny fast ändå samma gamla jag i en ny version. En mer sann version av mig själv - precis så som jag älskar att vara. Så nu har jag lovat mig själv att alltid vara mig själv så mycket det bara går överallt! 

Jag är inte där än på långa vägar men jag är inte längst ner heller. Tack vare min familj, mina vänner och mina älskade barn och flickvän är jag nu glad och sugen på livet igen! Att vara sann mot mig själv och andra, och att kämpa för det jag tror på och tycker är fint är något jag numera värderar högt. Utan att låta alltför högtravande nästintill galopp så kan jag stilla er med att jag är på G igen och kommer alltså ta upp bloggandet igen. 

I'm so back. So non stop.