Idag sa jag till min fru att jag tappat gnistan - hon blev ledsen och rädd. Men lilla snäckan det är inte dig det är fel på eller på oss sa jag då. Och så är det. På vägen in till jobb landande känslan och jag kunde sätta ord på den. Vart finns tiden och orken att orka känna något alls?Det känns som om det enda man gör är att vara vaken på nätterna, jobba, komma hem sent och sen äta sen är man så trött då man vaknade kl 05.30 så man somnar i soffan och så börjar det om. När ska man hinna KÄNNA, LÄNGTA och VILJA? Tro mig jag vet att jag inte är den enda hårt arbetande småbarnsmorsan på denna sidan halvklotet som grämer mig, det finns värre saker I know men fick bara en funderare. Min fru är det starkaste jag har. När allt annat runt omkring en går sönder eller försvinner finns alltid hon, men nu känns vi likadana som soffan som alltid stått på samma ställe eller maten som alltid smaka samma. Jag vill ha nya recept och nya möbler. Nytt. Men egentligen behöver jag nog bara energi att hinna ifatt tiden. Jobbat idag också, aldrig ledig. Carola får ta barnen en hel del och hon kommer heller aldrigcut på något kul. Nej jag längtar till ledighet. Tänker inte låta detta skepp sjunka för att jag är konstant trött och har ont i huvudet eller mår illa... Ska kanske börja käka vitaminer... Att kärleken får lida. Tunnas ut. Tänker jag inte tillåta. Men vart ska man få orken att ta tag i allt.
Lite så känns det idag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar