Ambulans, cancer och lycka

Redan fredag och OJ vad dålig min blogguppdatering har varit. Känner därför att jag måste ta igen det med att uppdatera lite om vad som hänt denna vecka/ska hända mm. 

Tisdag: I tisdags trillade jag med Ville i famnen i trappan varav jag slog i ryggen och skadade foten MEN Ville låg livlös där nere i några sekunder och när jag tig upp honom vaknade han till men det gick inte att få kontakt med honom alls, han dreglade och tappade huvudet sida till sida och medan jag ringde sjukvårdsupplysningen somnade han och då sa de att jag skulle ringa en ambulans. 

Theodor fattade ingenting varför jag grät eller varför Ville sov men Carola körde hem i ilfart och lämnade Theodor på dagis, i korsningen mötte de ambulansen med ljus och ljud på varav han då frågade om de skulle ta Ville ifrån honom... Sötis. Nej de ska bara kolla hans huvud. In i ambulansen och på väg in vaknade han till och började titta på saker (fokusera blicken). Väl inne fick han en isglass och var glad men lite omtöcknad. Vi fick ett rum för observation sen blev vi flyttade till en annan avdelning. Där alla cancersjuka barn låg. 

Ville mådde bra och kontrollerades flera ggr. Men gud vilket dåligt samvete vi fick. Där låg vi på en avdelning med de sjukaste barnen i hela sydsverige. Ville lekte med släpet i korridorerna och innanför dörrar kämpade barn för sina liv. Har tagit ett tag att smälta detta. Jag har inte haft aptit och verkligen tänkt på hur lyckligt lottad man är som har friska barn som man kan krama hur och när man vill.

Bredvid oss låg en flicka i Villes ålder som bara grät hela tiden då hon hade feber och så ont i munnen pga alla cellgifter hon fick. Ville vinkade och istället för att bli glad blev hon liksom bara tyst, kanske tog det bort smärtan ett tag. 

Fantastisk personal var det och de hade ett kök där allt spritades! Tappra ungar som satt helt trötta vid borden och petade i sig lite mat. En pappa var så stolt att hans son på 6 år lyckats äta en hel smörgås och bredvid mackan låg en kräkpåse - i fall att den skulle komma upp igen. Att hela mackan var nere skulle firas med en apelsinfestis - att svälja ner medicinen med tills senare... och där satt Ville och åt mer än alla 3 sjuka barn tillsammans.

Usch ja, stackars familjer som drabbats av detta öde. Kämpa på och all lycka till er=) Önskar man vore miljonär och kunde skänka allt de behövde för att deras vardag ska bli så bra som möjligt. Men något ska jag se till att göra, skänka till barncanserfonden i alla fall.

Trött kille somnade med sin nya vän - ambulansnallen

Ville nyvaken på sjukhuset, strax innan 07.00 kontrollen

Så igår var Ville också hemma från dagis men nu mår han bättre. Idag på dagis kom hans kompisar fram och kramade om honom=) Så gulligt. 

Igår hyrde jag filmen om Facebook, den var sjukt bra men Kaddie somnade...

Idag är det fredag och sömnen är lite minus på kontot men hey snart helg, jobb imorgon också sen free. Mamma kommer ner i helgen och det ska bli mysigt.Idag när jag kom upp i min mys outfit tyckte skatt jag såg ut som en jazzdansare... bjuder på denna (enligt mig) fett ojazziga bild ha ha

Det svänger katten...

Morgonluktar på fina frun

En härlig och välbehövd "efterbild"

Puss på er

Ja vad kan man säga. Denna vecka har gjort att jag ha insett vad lycka är. Att vara på ett ställe där man känner att där man trivs. Livet kan bjuda på så mycket oväntad skit så njut om ni är friska, är ni sjuka - kämpa på - ni SKA bli bra, ni har familj och vänner som tänker på er hela tiden. Just nu är en nära släkting till mig sjuk i cancer och ska påbörja sin behandling och min mammas bästa väninna likaså. Känns hemskt när den sjukdomen snuddar vid en så nära. En fet smäll av verkligheten rakt i ens friska ansikte. Måste smälta- Bearbeta. Återkommer med ett fundersamt inlägg senare. Just nu är rasten slut och dags att jobba lite till. 

Kramar Ida