Ja ibland känns det som om lilla jag kan delas upp i olika delar fast ändå är man samma. Måste vara lite ärlig och berätta att jag i början av mitt liv som mamma hade väääldigt svårt att få ihop alla dessa bitar i en person - Ida. Som mamma har man en massa krav på sig, från omgivningen men mest från/av sig själv och från ens lilla bebis, och dessa krav ska liksom matcha den man är = detta går inte alltid ihop med den jag vill vara. Exempel: jag vill typ träna varje dag, shoppa och åka på romantiska weekends... men samtidigt älskar jag nerkletade köttfärssåsmunnar och ligga och skura köksluckor med hushållspapper och Ajax allrengöring då barnen kollar på Karlsson på film och smyghoppar i soffan. Jag ser det som så. TID. Måste ge det tid och nu äntligen börjar det kännas bättre. Jag och frugan är bra på detta med egentid och att ge varandra tid, dvs att få utrymme att åka bort ibland på egen hand, om det så är för att träna, åka och handla eller bara åka till en annan stad en helg. Tycker det är bra att jag och Carola har samma värderingar, att vi vårdar både oss själva, varandra och vår familj, vi har en balans som vi hela tiden kämpar att upprätthålla.
Vissa kanske upplever mammarollen som den bästa rollen i hela världen, och missförstå mig rätt, jag älskar mina ungar med trots eller nerspydda kragar, men som Ida är jag nog mer egoistiskt än vad jag egentligen visar, för som mamma vänder jag ut och in på mig själv för att vara den bästa mamman jag kan för mina barn, men som person gillar jag nog mer egentid. Så jag uppskattar den tid jag får på egen hand oerhört för att sedan kunna njuta till 100% när jag väl är med min familj.
Nu låter det som om jag ser min familj som ett jobb, verkligen inte, men ibland har jag bara kommit på mig själv att man lätt tappar bort sig själv i "mammaträsket" och det var just därför jag startade MIN blogg igen, för att få skriva av mig om mitt mammaliv som jag upplever det,och inte bara skriva om helgutflykter, barnkläder och pure svenssonliv.Därav kanske det låter som om jag "klagar" en del men jag antar att de flesta har det såhär men att man för det mesta glorifierar det mesta bakom barnmärkeskläder, utflykter och lyxmiddagar... Eller nu generaliserar jag kanske...
Som igår. Det ösregnade. Syrran ringde och sa att hon hade fått en allvarlig allergireaktion. (så jag tyckte inte steppen skulle vara lika kul utan henne, och ok jag måste erkänna att jag inte vågade gå själv på den...liiite därför också) Ungarna var bortlämnade hos barnvakt då Carola skulle på föräldrarmöte och baren var ledsna. Så jag hoppade träningen, körde och storhandlade, kom hem och busade med Ville, läste massor med sagor, gosade med JamJam och bara njöööt av att få krama om min trötta fru. Summa summari: Familjen först!
När man kommer igång med träningen igen så hamnar fokus lite mer på sig själv och det gillar jag. I morse blev det lite styrka på gymmet och lite core med syrran. Imorgon BP med maxvikter! Här ska pepptalkas! Måste börja lägga in mer kondition för att få kg att röra på sig också men när? (och hur?) Okej nu hör jag typ hur ni i kör tänker - morgonpromenader... men jag KRÄKS på promenader efter att ha varit mammaledig i 1 år, typ lika mycket tråk-ångest av det som av att springa. Att hasa barnvagn backe upp, backe ner i snöstorm som fågelkvitter har tagit ut sin rätt på "gåintresset" om man så säger, below 0, lite den...A ja får väl sitta här på mitt 2 storlekar för stora arsel och drömma om en quick fix ha ha (so not gonna to happen).
Imorgon kommer ett filmteam hem till oss och ska filma från tidningen Mama. Ja det är Carola det gäller men jag som fru ska också vara med. Spännande. Jo sörni här lever man buissy llivet. Ikväll drar flickan till Helsingborg för ngt klädparty och jag ska rodda 3 kids i säng, it will be a halleluja moment believe me=)
Mission ikväll: Matschema för nästa vecka samt hitta på lite roliga straff om konditionsträning uteblir.
Bye!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar