Med barn känns det som om man snavar runt i en grå massa med regler, rutiner, måsten och ”för barnets bästa” hela tiden. Man blandar ihop dagarna och man vet inte längre om dagen man vaknade upp till igår var dagen man vaknade upp till idag eller om det tom var så att det är morgondagen man tänker på när man vaknar för dagen. (Hängde ni med?) Som igår: Jag minns inte om jag tog bussen hem eller om Kaddie hämtade mig. Jag minns inte om barnen hade ätit innan eller inte. Villes stol var ändå kladdig och matrester låg kvar på bordet och stirrade. Jag minns inte om jag redan hade lagat mat för kvällen, jag minns bara att jag lagade ännu ett storkok köttfärssås efter att ha diskat ur den tunga grytan från föregående middag. Igår? Idag?
Längtar tills Theodor börjar skolan och han har lite mindre spring i benen för nu busar han upp Ville på kvällarna. Ville som varit på dagis blir övertrött när jag kommer hem och busar med Theodor. De testar allt på varandra som mammorna säger att man inte få göra. De hör ordet INTE och översätter det i deras små hjärnor till testing testing. Sparkar. Slag. Dra i håret. Klättra på den andra, osv…Det är höga skrik, stön, tjut och saker som låter som de ska gå sönder heeela tiden. Tack o lov att Ella sover.
Antar att det är detta som kallas vardagslunken. Ella gallskrikande i bärselen på ryggen (som rutinerad 3 barnsmorsa vet man att om de gallskriker så de inte får luft kan det ta allt mellan 2-20 minuter innan de deckar men sen infinner sig lugnet – håll ut – kämpa – stay in the zone), Ville och Theodor tjutande av skatt ömsom gråt vid fotknölarna, Ville som vill röra i grytan och man säger att han inte får – bryter ihop – man vill vara snäll – bär upp honom – tomatsås över hela mig – ”Ville aja mat” (Ville laga mat). Ella skriker fortfarande. Jag tar ett djupt andetag och sjunger på en gammal Boppers visa, Dreeeaaaammm… Men rätt som det är har tidsmaskinen varit framme. Ella sover, känner hennes varma kropp mot min rygg, Pippi är på TV, barnen i soffan (inte på och studsar) och det är dags för läggdags.
Efter ytterligare 1 h sover alla barn och man ska igenom all tvätt från 3 barn = ca 5-6 ombyten per dag…ihopknorvade strumpor ska läggas i tvätten, byxor ska vändas ut och in och man ska sticka ner näsan i de – luktar de kiss? Bajs? Om NEJ – (fortsätt till steg 2) vänd på de och kolla efter gräs/sandfläckar på knän. Klart? Svar: Rena. Man ska gå på nappsafari, Ellas? Villes? Oj där låg ett pappersflygplan Theodor hade gjort, och wow där hittade jag en klacksko i kylskåpet som killarna lekt med. Blöjskörden ska samlas in och alla påsarna ska i sin tur läggas i STÖRRE påsar så att man slipper gå 10 ggr med alla småpåsar. Putsa matbordet, ovanpå, undertill… Ja barn kletar av sig överallt… Diska haklappar, diska smurfglas som inte får maskindiskas (jag vet vem fan gör branglas som inte kan diskas i maskin? Förmodligen någon jävla pretto reklambrud i sina nya Marc Jacobs skor) och tillsist kissa ja för det har man inte hunnit göra.
Oj nu har Ella sovit i 2 h, dags att väcka sessan för lite blöjvädring, ryggövningar och bad. Men innan dess hann vi äta. Varsin pizza. Loffsan skrev i sin blogg ”tänk på att en pizza innehåller 2000 kalorier”…Men igår brydde vi oss inte alls om det för vi njöt av varje sekund. Tystnad. Mat i magen. Slippa ytterligare disk, skala vitlök, göra deg mm… Efter det var jag helt slut. Tryckte 3 avsnitt av Dexter…och nu vi till det hemska. ALLT för att skjuta tiden lite längre fram så jag slapp vakna upp till morgondagen, ALLT för att få njuta bara 5 minuter till av tystnad, ensamheten och kravlösheten. Om sanningen ska fram undrar jag helt seriöst hur vår lägenhet skulle se ut om man inte städade så mycket som vi gör varje dag och kväll. Hade vi klarat oss en vecka innan hälsomyndigheten kom? Tills djuren flyttade in? Att ha barn är ingen picknick THAT I KNOW FOR SURE, men jag ångrar de inte, jag bara ångrar att jag inte genmanipulerade mig själv i livmodern till att ha 8 armar, 4 par ögon och höghastighetsfunktion inbyggt i mina ben. Okej nu låter jag lite bitter=) näheddu! Jag är bara trött som Kaddie brukar säga. Tur att jag har lite egentid på jobbet där jag kan sitta i lugn och ro emellanåt.
Dock vet jag att alla har det såhär så jag är inget extra what so evva, men ibland skulle man fan ha en guldmedalj bara för att man orkar ställa sig upp rak morgonen efter. Tilläggas kan ju göra att jag vaknade halv sex i morse av en skrikande hysterisk Ville som hade drömt och det enda han upprepade var ”MINNA! (min) hå hå lätt att övertala han att det ”bara” var en dröm liksom…Ungen gallskrek så huvudvärken var/är ett faktum. Men hey jag somnade om och vaknade kl 07.
Ja var tvungen att skriva av mig lite, 3 kids är ingen lätt match och varje dag lever jag på hoppet att mer pengar ska trilla in, längre helger ska bli möjliga i framtiden (nu är jag bara ledig 1 dag/ vecka) och att vi ska kunna umgås hela familjen i lugn och ro… Men vi har det bra, alla har det tufft emellanåt. Och det finns alltid de som har det värre. Tyvärr är inte det min livsfilosofi att glädjas över de som har det sämre men just idag när orken är nere på m – inus så står jag lite rakare i ryggen. Vi har i alla fall hälsan och kärleken.
På tal om kärleken. Nu på måndag firar jag och Carola 2 år som gifta. Hade jag önskat hade vi firat det på ett hotellrum i London men en kväll i det Bergmanska hemmet duger lika väl det. Tror förresten Kaddie hade vunnit biobiljetter till en förhandsvisning=) Om vi lyckas få barnvakt dvs=)
Okej dags att runda upp min klagan nu känner jag nu. Ikväll ska jag köra premiär på min Body Pump som jag har haft semester ifrån nu några veckor och det jag jag sååå fram emot. För 1 h glömmer jag allt annat och bara KÖR, finns ingen glädje så stor som att instruera en klass. Längtar!!!
Has has från en trötter,,,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar