Har pratat, pratat och pratat i helgen med finaste vänner:-) Men saknar att kunna prata med C också. Saknaden kommer och man måste hitta sätt runt den. Blir besviken och ledsen på vänner som slutat höra av sig, tar avstånd eller inte bryr sig. Och nu pratar jag endast om vissa och förmodligen ingen som är här inne och läser. Jag söker svar för både min och C's del. Brottas med frågor och tänker. Ledsamt. Hur kan vänner svika?
Frågar mig själv om man ska sakna och då sakna allt eller glädjas åt det man hade och har. En typ av sorgearbete antar jag pågår samtidigt som en slags läkeprocess. Många ämnen som poppar upp i mitt huvud och som bor i min mage.
Det känns som om jag fuckar upp överallt men det är liksom inte min mening. Sanning. Men förmodligen bara en känsla jag har.
Måndag och jag njuter av att jag kan sniffa en semester framför mig och att jag om 6 dagar fyller 30 år!!! Ångest. Ja rent av skräckblandad förtjusning skulle jag vilja påstå.
Åh Ida alltid dessa "lätta" måndagsinlägg:-) Men vi välkomnar dagen och låter de ljusa minnena och tankarna ta plats, heart, mind and soul.
//inre terapi pågår
Japp som lille gule trippar jag ut och alla andra säger: KA KA KA kaaaaaaaaaaaaa
(Mind your own bizzzzz eller steppa upp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar