måndag 9 juli 2012

Vem är mannen?

En annan sak som jag gått och tänkt på väldigt länge och som alltid är en fråga som kommer upp är vem som är mannen i ett gayförhållande? Denna fråga får mig att ta en magisterexamen i genusvetenskap om ingrodda könsroller. Förmodligen är det så att vi tvingas ta tag i "mansgörat" på något sätt och vad som är kvinnligt respektive manligt är ju så invant och visst har man i större utsträckning sen innan börjat ifrågasätta sådana frågeställningar och situationer i ens vardag.

Så jag tror att folk har så många fördomar fortfarande tyvärr.  Och tillslut tröttnar man på att besvara de och alla dess frågor men man måste ju förstå att folk är intresserade. Det var jag ju själv innan jag kom ut.

Så vem är det då som tar hand om bilen? Som håller upp dörren? Som lagar mat? Som ... osv? Jo vi delar på det och detta är min högst egna personliga åsikt...men jag tror det är därför gaypar har ett mer jämställt förhållande för man delar på allt då det inte finns något manus på vem som ska göra vad utan man gör helt enkelt det som man känner för.  Man hittar sin egen roll som såklart skiftar för olika situationer.

Jag är mannen i mycket men ändå den som är mest tjejig så jag har nog inget bra svar på den frågan faktiskt gällande just oss. Jag är glad och tacksam att vi är två tjejer som lever ihop för vi är så lika och gillar båda att pyssla och att hålla på med hushållsarbete.

Japp nu steker frugan pannkakor och jag ska snart ut till bilen och dammsuga men ikväll är det jag som lagar mat och hon diskar, and life goes on.

Jag får också många frågor kring om man är bi eller homo och jag tror att alla är lite hit eller dit men att det finns olika "grader" av gay och att man helt enkelt blir kär i en person snarare än i ett kön, men med facit i hand så är jag gay, kanske halv bi men varför ens ha en etikett på saken? och spelar det någon roll? Jag kom bara ihåg att när jag dejtade killar så hade jag ju ingen anledning att komma ut eller att säga något men nu när man är ute får man helt plötsligt frågan om man fortfarande gillar killar.

Varje dag försöker vi säga till våra barn att de kan bli kära i vem som och göra vad de vill utan att de ska bry sig om vad någon annan ska tycka och jag hoppas allt fler börjar säga så till sina barn. När ni säger "åh ska ni leka mamma pappa barn" så kanske fler ska säga mamma mamma barn eller pappa pappa barn? Det är svårt att inte sätta etiketter då de sitter med hard print i skallen på oss alla. Ja genus penus penis har många morötter att bita i.

Jag är stolt att leva som jag gör och jag kommer fortsätta lyfta detta ämnen tills dess att folks åsikter ändras.

Hej hopp nu väntar blodpuddingen på mig, eller blodkorv som det heter på Skånska (jag menar varför göra det äckligare än vad det redan är?)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar