Personligen upplever jag det lite kränkande när folk i ens omgivning nämner ord som pappa och halvsyskon. Visst ett argument kan jag ha för deras fråga och det är ju om något av barnen skulle bli svårt sjukt och behöva blod/organ/benmärg etc - men inte förrän då skulle jag egentligen behöva frågan är de hel/halvsyskon.
Det är nog det mest jobbiga med att leva som vi gör. Att det alltid känns som om vi måste försvara oss. Varför vi valde skaffa barn. Hur vi gjorde och varför vi gjorde så.
Har nog aldrig frågat mina tjejkompisar samma sak... Saken blir ju en annan då. Mer intim. Men detta är ju samma sak - fast annorlunda.
Många frågar oss om vi vill ha en till och ja svaret på den frågan beror ju på vad man tar in men en klok älskad vän sa idag "jag måste ladda mina batterier till att kunna vara en lika bra mamma till bebisen som för mitt nuvarande barn" och jag håller med du (ha ha ).
I och med att jag själv växt upped två syskon vill jag gärna ha tre själv- men vi är inte på långa vägar redo inför att ta ställning till alla de hundra beslut VI måste fatta som andra heterosexuell slipper. Vi är de facto helt slut med graviditeter och två adoptioner bakom oss på mindre än 2 år.
Mycket att tänka på men vi är nöjda nu med våra två små bus men om några år är vi kanske redo att orka igen. Allt det där förutom förlossning, amning, vakennätter och smakportioner.
Ibland gör det lite ont i lillhjärtat när man hör andra som "bara skaffar" barn men det är många som
Kämpar i det tysta också.
Nej nu över till roligare saker. Bullarna ska in i ugnen och dags för kvällsmat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar