Väntar på en pusselbit

Deadlinen är klar. Den 28 ska uppsatsen vara inne. Varav jag är själv med barnen alla kvällar tom nästa lördag då Carola jobbar kväll. Som vanligt är det väl nu man ska steppa upp och bara göra det. Eller? Eller är det nu man bör kasta in handduken och ge upp för sitt eget bästa? Måste ta tag i jobb. Söka jobb. Alla måsten. Arbetslös till hösten. Eller ja snart. Mycket till hösten. Mycket till sommaren... Nya roller. Känns hemskt att ha en bra utbildning och ändå inte få något jobb. Vad gör jag för fel? Men jag kämpar på!

Nu är jag på väg in med bussen till Lund. Hann vara hemma 15 minuter, slänga i mig fil, kissa (tror jag... Känner efter...- jo det hann jag) och packa! Nu in och ha pass sen sova i Lund för att skriva uppsats i skolan:-) Gud vad jobbigt att bara säga hej till barnen sen lämna de. Ja man kan inte alltid vara världens bästa mamma och idag erkänner jag att jag är en hemsk mamma som gjorde så. Men ja snart ska jag vara med de mer. Den 28 maj. Deadline. Och frugans födelsedag! Var tvungen att jobba idag i Eslöv på banken då se behövde hjälp:-) superkul att jobba - mindre kul att missa en dag vid datorn.

Ja alltså mycket just nu. Jag kämpar och vi kämpar på och jag vet att allt blir ju bättre, inget kan ju bli sämre. Att skriva uppsats, få ihop ekonomin och annat kan ta ner även den bästa. Tack alla fina vänner för ert stöd och familj!

Att instruera får mig att släppa all ångest, bli av med min konstanta migrän och att glömma att jag om 2 v är arbetslös... Men ger mig också otrolig glädje och energi så att jag imorgon har fyllt upp kroppen över noll så att jag imorgon kan vara en bättre mamma. Alla träningstillfällen handlar inte alltid om att bygga muskler eller att få bättre kondition. Ibland handlar de bara om en sådan enkel sak som att överleva.

Nä om man skulle orka sminka sig ngn dag...???