För trött för att duscha

vilket också gör mig för trött för att;
- raka benen
- skriva bokrecension
- städa
- äta kvällsmat
- filmkväll
- tänka...

Idag var vi hos läkaren med Ville då han igen hade svårt att gå på sitt ben och höll sig mot saker, klagade på ont och haltade. Men läkarna hittade ingenting så nu väntar vi på remiss till barnortopeden för röntgen, därifrån ska vi gå vidare med blodprov om de inte hittar något.

Utan att outa mannen i fråga för mkt så märker man att det en en ny fas igång, mycket ledsamhet, oro och frågor. Bemöta med mer kärlek men efter att inte hört annat än gnäll, inte-orkar-göra-ngt-själv, gråt en heeel dag så blir man så trött och blir ledsen när han somnar för man känner sig otillräcklig, vart går gränsen med att trösta och stötta och curla?  Hur ska man orka att go that extra mile? Antar att det är det man gör varav när han somnat så släpper allt och man blir helt slut. Även den mentala energin, den som jag tror supportar kroppen när kroppen inte orkat, tar snart slut och man orkar liksom inte samla upp sig för allt det andra - min fråga är då hur alla andra orkar? Min hy ser ut som ett rött månlandsskap, mina ögon är alltid torra och magen svullen... Inte så att självförtroendet hamnar på topp heller, för att ens komma upp på en vanlig piffnivå för en dag krävs så mycket mental styrka. Orkar inte ens duscha...

Jag menar jo visst vi har sällan kvällarna ihop utan det är ofta en av oss ensam som roddar, men så har ju andra det också? Känner mig som en kass människa mot mig själv. Jag hämtar på dagis, hem lagar mat, dukar, bakar bröd, städar barnrum, badar kidsen sen mys med film, sen kvällsmat, sen kläderna i tvätten, sen borsta tänderna och sen läggning. - SOM ALLA ANDRA. Medan jag borstar tänderna på Ville (som rymt upp på badrumskanten) trillar man över en handduk som Theodor glömt på golvet , medan Ella doppar händerna och dricker ur toan. Jaha då vänder man sig om och lyfter upp Ella och tvättar hennes händer, hon välter ner tvålpumpen och skrattar..., hämtar ny pyjamas, ja då har Ville rymt. Medan detta händer går T och lägger sig utan täcke då det är i soffan, som Ella har kissat på tidigare då hon vägrar blöja... Så dags att jaga torrt täcke och en styck Ville. Ryggen håller på att gå av. Sen börjar gråten igen vid läggdags. Oron. Medan man tröstar honom kommer Ella in (som man lagt i sin säng med välling) - dansande och sjunger "ja må leva" och bankar plåtlocket på deras hink i golvet och säger bang! Ville vaknar till och det är dags att jaga Ella. Lägger Ella i sängen hos oss men hon klättrar överallt.  Jag - för trött för att ens hålla upp en bok och läsa saga varav jag kör taktiken - mamma väldigt naanig - Ville mer ledsen över att det inte blir saga. Ella tuggar på boken. Kör vidare på taktiken och hyschar åt Ville så han somnar. Yes. Victory. Sen lägger man Ella i vår säng och sen. Nu. Ja hur orkar alla andra detta? Själv skrattagråter jag mig genom det organiserade kaoset.

Blogga 10 min. Ett glas vatten. 5 djupa andetag på balkongen, en dröm om sommaren. Skola.

Hoppas så att våren kommer nu. Vet inte längre vad jag ska hoppas på. Så jag hoppas på våren.