PANG BOOM sa det. Rätt som det var kom det - som ett brev på posten - det vi så länge väntat på - det som betyder ALLT - äntligen är mammas lilla gullefjun mitt - på riktigt. Nu kan vi pusta ut. Många säger eller frågar " men är det inte ganska självklart" eller "varför tog det sådan tid?" ja det kan vi också fråga oss men känslan av att verkligen kunna andas ut, om något händer donatorn, Carola eller främst Tjejs är obeskrivbar. Nu äntligen räknas jag lika mycket i alla sammanhang och det är fantastiskt att kunna sova lugnt om natten.
Dagen firades med ett första startskott på banken av alla ställen. Vi lade ihop våra sparkapital och har nu börjat spara ihop till en lägenhet/hus (???) en dag i framtiden där vi ska bo med alla VÅRA barn *fetler*. Efter det lagade vi köttgryta med krämigaste potatisgratängen och nu sitter jag och bloggar bort tiden medan semlorna jäser (och min mage med känns det som).
Och som om det inte var nog med det så tog lillan sina första små ministeg ikväll, lookie lookie=)
Väldigt trött men ska anstränga mina kroppsdelar till att röra sig mot duscha för en uppfräschning grad 1.
En av livets bästa måndagar seglade in bara sådär. Barnen var helt underbara och gosade innan sängsdags med varandra. Syskonkärlek måste vara den vackraste av kärlekar=)
GRATTIS GRATTIS!!
SvaraRaderaÄntligen är ni i "hamn"!! :o)
Vet hur det känns när man får beskedet = total lycka!!
Tänk att i år har vår lilla snäcka funnits hos oss i 5år! Var tar tiden vägen?
Om ett år åker vi än en gång tillbaka till hennes "land" och då har hon bestämt att vi ska till hennes "stad". Kommer nog bli känslosamt för oss alla 3.
Kramar från oss / Maria m fam
Stort GRATTIS =)
SvaraRaderaMin adoption tog 5 år och mina föräldrar adopterade min bror ett par år innan så det var varken undantag eller regel. Adoption är en process i sig och är påfrestande helt enkelt.
SvaraRadera