Holding back

Ibland känns det som eller ja ofta känns det som om det enda man gör är att hela tiden sträva efter att inse hur bra man egentligen har det. Lång mening där. Men ibland kan jag inte låta bli att bara bli trött på allt och alla och faktiskt ta in att ens egna liv emellanåt är tufft.

Jag är av den filosofin att jag medvetet väljer att se och fokusera på det positiva men ibland bara för att undvika ta in allt det negativa men i ibland orkar jag inte. Fan som denna jävla xxx telefon som bara skriver mellanrum (förmodligen min fettumme som slinter). Jag lackar.

Ok kaffet kokar allt kan vända. Men ibland önskar jag att jag hade valt annorlunda, vågat stå upp för det jag tror på och lackat på de idioter som fuckat upp mitt liv på ett eller annat sätt. I dessa svaga stunder andas jag och tänker rena buddistiska tankar.

Men känslan inombords stannar. Att jag vill så mycket men jag har ingen tid, inga pengar och ingen ork. Och det som gör mig frustrerad är att jag faktiskt inte se någon lösning. Panik.

Nej idag hade jag behövt vara ensam. Men ska istället dra till Djurparken med barnen. Det blir nog bra det me. Det i h rejält med kaffe. Igga igga igga. Foliepaket x 100 ha ha