Puss på dig finaste flickvän
Sitter och tänker på alla jag saknar på ett eller annat sätt. Vissa gör det ont att sakna, andra är det skönt att sakna för den saknaden ersätts tillslut av längtan. men för de man saknar och aldrig får träffa igen gör saknaden mest ont, eller för de som man saknar att umgås med som har andra liv nu, den saknaden svider också, som typ när man trillade på det där mintgröna golvet på gympan i Glömmingeskolan och man liksom inte ville låtsas om att det gjorde ont. Men när man känner efter så finns smärtan fortfarande där, men man orkar inte ta upp den till ytan. Lite den...när man väl blir djup. Ha ha för er som verkligen känner mig så kan jag vara väldigt djup. Ja nästan djupare än djup... Men jag har lärt mig livets konst att IGGA. Gräva ner, gömma undan, förtrycka och låtsas. Queen of fucking everything.
När Linda och jag bodde i Portugal iggade vi det som var dåligt i vårt kylskåp och la allt i foliepaket, sen en dag när Linda kom hem hade jag lagt upp allt på bänken (alla iggs) och Linda trodde det skulle bli buffé, ha ha gud vad vi skrattar åt det minnet idag. Men NU inser jag. Att om jag ska bli glad igen måste jag duka upp mitt buffebord med alla foliepaket. (Och JA - jag älskar liknelser mer än Ahlgrens bilar). Mission unwrap.
Hmm tittar ut genom fönstret. Min rast är snart slut. Nähä här kan jag inte sitta. Ta ett djupt tag. Igga lite till tills dess att jag orkar ta tag i mina silvriga foliepaket. By the way, just love the colour. Tack att jag har min älskade flickvän som alltid gör sitt yttersta för att försöka förstå mig och hitta på saker för att jag ska "bli nöjd" (som hon själv säger). Men jag är alltid nöjd...
/With love Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar