Bottenläget

Men du hör ju inte - men du lyssnar ju inte!!! Ja ungefär så är det hemma hos oss ibland. Min älskade syster brukar säga (när hon säger något viktigt och ärligt till mig) "det där gick inte in det ser jag" och så är jag tyst, men det som de facto händer är att det f a k t i s k t sjunker in långsamt, det tar sig igenom lagret av "bomull" som finns i mitt huvud. Frugan säger ofta "men det där har jag sagt!" eller "gick det in"? Jag inser att jag själv skapat ett lager av bomull i huvudet för att jag emellanåt inte orkar ta in allt som hänt den senaste tiden men tack och lov´att det det mesta börjar ljusna nu. 30 år, skiljsmässobarn, ingen fast anställning, ja vad säger man nu kan det väl bara vända till det bättre? Lite typiskt mig att jag behöver en omstart, ett bottenläge för att kunna slå uppåt. Antar att jag kanske är en sådan som väntar ut och sedan sätter ordentlig fart. Nu ska bomullen bort och på något sätt ska vi leta lösningar i vardagen och för oss.

Denna låt är till min älskade fru, tack för att du finns=)


Lägg din hand mot min kind och visa mig vägen
Kommer du ihåg den?
Det känns så skönt och komma hem
För när du ser mig, blir du lycklig
Om du känner dig ensam, öppna dig då
Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går

Du vilar här på mitt bröst
För mig är du livet, men jag tar dig för givet.
Förlåt jag kan vara dum
När du i disträheten tätnar
Men jag hör dig