Jag läser nu 2 dagar (heltid???) i veckan och jobbar 3 dagar som kanske kommer bli 2. Och jag ska även börja vikariera nu på gymmet. Jag är på g på ostadiga stadiga ben men jag ler. Jag känner efter en del. Givetvis blev jag sjuk förra v och fick en ordentlig inflammation i en visdomstand, går just nu på en salig blandning av piller och slår min morfar som nu är i himlen med hästlängder över alla de piller jag dagligen knaprar i mig.
Jag smakar på ordet fredag och helg och det vattnas i munnen. Ska spendera hela helgen i myskläder och plugga. Har en avhandling, en bok i psykologi och 10 artiklar att läsa. Förhoppningsvis kommer jag bli bortskämd av tjejen som kan laga god mat och spela lite gitarr!
Ja livet har blivit allt bra men vissa stunder är svåra. Barnen mår bra men ja mer om det i senare inlägg.
I höst är det små projekt hemma på gång, en resa och ja en massa skola! Ska bli så kul. Jag känner pirret men jag är ändå avvaktande.
En smärta från ett slag. Brännande känsla i ansiktet. Kall känsla mot golvet. En varm smak i munnen av det som finns inuti, på utsidan av inuti men ändå inuti. En fallande blick. En torkande hand. Jag döljer det som bultar och värker. På skakande ben slutar jag falla, ställer mig upp och sväljer. Dåtiden smakar blod och känns bultande varm men allt jag känner är det jag väljer. Med omsorg och eftertanke låter jag mig själv komma fram. Det bultar det känns men ingen kall känsla från golvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar