Ja jag måste få klaga lite, och förklara... Känns så tråkigt att alltid (ofta) vara hemma så sent om kvällarna då det känns som om jag aldrig hinner träffa mina barn och fru. Slutar jag kl 18.15 tar jag bussen hem halv, hemma i Dallan kl 19, sen 15 min promme hem och då möts man av en trött och gnällig unge ca kl 20.00, som då kan få ett överslag av trötthet och som därmed ej somnar förrän kl 21 (trött Ville = trött mamma) och sen blir själva kvällen väldigt intensiv. Och när jag har pass är jag hemma ännu senare, då jag ofta har pass 18:30 så blir det bussen hem kl 20.00, då hemma 20.45 och ja...inte mycket kväll då heller. Mina pass har jag för att jag älskar att instruera, jag får ny kraft och inspiration och jag glömmer verkligen bort omvärlden...men även för att täcka upp mitt CSN lån som jag surt betalar av 2000 kr på vad 3e månad. Pengar som jag inte tycker Carola ska behöva betala (även om vi delar allt) men ja ändå...
Det som känns jobbigast är att Carola får ta hand om barnen varje eftermiddag och kväll så hon hinner aldrig träna, komma ut, träffa vänner eller göra något hon vill, vilket har resulterat i att hon såklart blir "sur" så fort jag har pass. Ja sur är väl att ta i men jag förstår henne fullt ut. Så vad att göra? Har ni några tips på hur vi ska få vardagen att fungera bättre?
Jag vill ha kvar mina klasser men jag vill även låta Carola komma ut. Är det detta som är familjeliv? Ge och ta? Tycker det känns lite orättvist. Men det kanske är så det är och så alla andra också har det? Känns jättetråkigt att sitta ensam på jobb medan Carola leker med barnen och ser de växa upp=(
Ja en liten fundering bara om hur dagens läge känns. Snart helg och då får vi hitta på lite roliga saker. Känner för att baka lite och kanske bada i havet! Lomma we love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar