Börja bena ut november

Ja dagarna trillar på en efter en. I helgen var jag och Sandra bara hemma, en liten runda till stan dock på lördagen för att köpa julgodisburkar och lyktorn på Erikshjälpen inför stundande december. I fredags fick jag ett väldigt tråkigt besked- min mormor har fått cancer. Då hon är ensam i Kalmar så har det känts jobbigt att inte kunna vara där och ledsamheten finns ändå i kroppen. Ja eller kanske en konstig trötthet. 

Nu har jag varit och tagit prover, dock var det ett de missade, jag väntar på svar till remiss för ultraljud och de hittar inget men ändå har jag konstant molande, dov värk, när jag vaknar, under dagen sen på kvällen värker mitt bäcken och det strålar mer i benen. Jag är trött fast än jag sover och äter vitaminer och Ipren tar inte bort smärtan i buken. De klämmer och jag säger aj men de hittar inget... Ja segt bara dagar som dessa när man är ledsen för annat också. Men det är bara att bita ihop och jobba på. 

På fredag är det julbord med jobbet och jag har ännu inte fått barnvakt... Så vi får se om den festligheten är hotad. Vi får ju barnen på fredagar. Längtar efter de men veckor som dessa som är fyllda med tjocka beiga moln är det skönt att ha lugnet hemma. 

Igår blev jag överraskad med tända ljus, god mat och rosor:-) Härlig känsla att känna sig älskad