Första födelsedagen utan jag där

Imorgon fyller Ville år och jag kan inte hjälpa att känna lite smärta i bröstet över att inte få kyssa hans varma soviga panna godmorgon på hans 5 årsdag. Att vara skiljd har sina ups and downs och jag antar att detta är en av downsen... Ville bryr sig ju inte utan detta är ju högst egoistiskt och något jag inte riktigt vet vart jag ska placera smärtan. Känns ovärt att ställa till med en gråtfest men ja det känns måste jag erkänna och jag måste älta. 

Ibland kan jag sakna den där känslan av kärnfamiljen - att slippa känna att man har ens allt i världen varannan vecka och att mammor och pappor som inte är skilda inte kan föreställa sig saknaden. Ibland kan man bara inte putta bort ledsamheten och ilskan inuti men vad att göra? 

Nu ska vi ju till Carola på kvällen och fira gossebarnet men i alla fall... 

Så ikväll måste jag slå in paket. Och raka benen... Dessa måsten - roliga som mindre roliga.

Det har i alla fall kommit igång på jobbet nu och nästa vecka blir det Stockholm igen 3 dagar så jag och Carola får pussla dagarna lite nu framöver sen i november lugnar det ner sig. 

Hej och åh lunka på.