Förra veckan var jag som en tonåring kändes det som. Skiftande. Ena stunden totalt överlycklig över att ha en weekend med Sandra i Göteborg - andra stunden saknade jag barnen så jag bokstavligen höll på att kräkas av magont. Upp och ner. Man får helt enkelt försöka balansera sina känslor med tankar och inre styrketräning.
Vet ej om du läser min blogg fina vän. Men jag har en vän som alltid hör av sig. Ringer morgon, dagtid och kvällstid för att prata. Och upptagen som jag är hinner jag aldrig svara. Men igår pratade vi länge:-) Blir mest om barn och dess utveckling men vi vet båda två att det är så det är just nu. Vi hade stunder då vi ältade moonande på olämpliga platser, bästa solbrännan och tentaångest, men idag njuter vi av att prata pottbesök och snoriga näsor!
Huvudsaken är att man har sina fina vänner i hjärtat. Man tänker på de och de värmer inifrån i mörka stunder.
Skulle i och för sig vilja påstå att livet är väldigt glatt just nu. Ville verkar gladare men känner att jag skulle vilja ha mer tid för honom. Varje gång jag lämnar först på dagis hugger det till i mitt hjärta. Han har börjat att äta igen och sover nu bra om nätterna. Men det gör ont i mig när han säger att pojkarna slår honom på dagis och att han vill leka ensam. Jag tycker ibland det är svårt att vara glad när man hela tiden kämpar med sitt dåliga samvete.
Som tur är har jag mycket kul på jobb just nu. Jag ansvarar bl.a för all rehab, ett annat stort projekt där jag är informationsansvarig och alla personalfrågor så det är så skönt att äntligen få utvecklas men ja...vet ej on jag får fast. Innebär detta ytterligare en sommar med jobb jobb och på sin höjd 1 v ledighet?
Jag hoppas att när jag är 40 att jag vet saker jag borde veta nu.
Rock hard:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar