Vad skrämmer mig mest

Ja ibland undrar jag hur folk tänker. Att människor som flyr från krig inte längre bör välkomnas eller att barn som mina inte bör ha rätt till två mammor, två föräldrar, inte heller är en ensamstående att föredra utan barn ska helst växa upp med mor och far. 

Jag vet talat inte vad som skrämmer mig mest? Att folk (ja tydligen väldigt många) som röstar på SD inte är medveten om deras syn på HBTQ personer eller att de faktiskt är det. Om så är fallet är det senaste kan man ju undra vart världen är på väg åt. Alla andra (de förstnämnda) tycker jag verkligen mest synd om att de inte är läskunniga och inte förstår att SD har en hög andel anhängare och ledare som både är rasister och homofober, och att man inte kan skrolla längre ner i deras programblad och läsa om hur de önskar "familjen såg ut". 

Jag klarar mig själv. Jag har gjort mina val och går stolt på mina vägar i livet men att människor i ens omgivning har en fientlig inställning gör mig lite illamående och samtidigt rädd. Som en hökmamma alarmeras alla mina "skyddarceller" i kroppen för att skydda mina barn för dessa människors åsikter. Som tom kan bli politiska och påverka oss. 

Jag blir räds och chockad och väljer att tro på valets resultat endast och totalt fullt ut beror på folks politiska missnöje - det än något annat, för om så vore fallet så är det ju hemskt att 13 % läskunniga svenskar faktiskt röstade mot HBTQ familjer. Nej för barn som Ville och Ella. Nej för min familj. Nej för att gå på sina egna vägar år 2014. 

Jag vet inte vad som skrämmer mig mest, alla dumma jävlar som bara röstade på SD pga invandrarfrågan utan att veta hur de står i HBTQ frågor, eller de som faktiskt visste.