Somnar med öl i hjärtat och längtan i matstrupen

Ja idag har varit en lång dag. 10 h på jobb sen vänta in Fia i stan 1,5 h efter jobb för en sen (men ack så fab) after work i Malmö East. Upper east. Älskar att ha en vän nära som man kan prata med allt om, relationer, jobb, kollegor, andras vänner, sex, beroenden (observera kommatecknet emellan), och livet i allmänhet. Lite full i magen men full i hjärtat av öl är jag nu äntligen hemma, naanig såklart och smått kissnödig. 

1 v nu sen jag hade mina små och saknaden sätter sig överallt. Ibland känner jag en sådan frustration över att en kväll som denna inte bara kunna gå in till mina barn och kyssa de godnatt på pannan - mamma är hemma nu - fortsätt ni och sov, utan att istället tänka att det är 3 dagar till utan de... Hemsk mamma. Men inser att man bara är mänsklig och måste kriga sig igenom smärtan att sakna sina egna barn så oerhört. Jobba på. 10 h blir det lätt en dag som denna. Timmar att dölja - "mamma är inte hemma" - en ursäkt som finns som kamouflerar allt, timmar av trötthet som tar ut klumpen i matstrupen...

Sa hej en sväng i måndags dock. Smärtan på att vinka hejdå till sin egen dotter genom fönstret - vi ses om 5 dagar. 

Ja vart lägger man all saknad? Vart tar den vägen? Vem fan bryr sig?