Varför räcker inte mina kramar till när den enda jag vill är att fånga dig och hålla fast dig tills din doft är den enda jag känner?
Hur kan du vara så glad ena sekunden för att i nästa hålla världens undergång i handen?
Hur kan du ha så mycket att säga och fråga för att i nästa stund aldrig låta skriket tystna?
Varför blir inga av mina alternativ dina när du ropar efter svar?
Varför är du besatt av en napp när dina mammors engagemang är triljoner gånger större?
Hur orkar du när vi snart inte längre gör det?
Varför är du inte du?
Vad har hänt som vi kan göra annorlunda?
Varför är du ledsen lilla vän?
Hoppas du får riktigt kul i London - älskar också den staden!Är ofta där och ändå finns det nya ställen att upptäcka varje gång.
SvaraRaderaBi