Nedräkningen har börjat till det som blir

Tills mycket händer här kan jag väl säga. Vi har börjat planera en del och det känns lite konstigt att börja använda sin hjärna till viktiga saker så som att passa tider, komma ihåg viktiga papper och att piffa sig själv dvs ta sig utanför fett uppsatt hår i knut på huvudet klädd i lösa svarta plagg (där all smuts inte syns) och att gå omkring i förbjudna skor (läs färgglada crocs). Dags att börja ta tag i livet igen ha ha. Känns skönt att Carola och jag kilar stadigt nu. VI har läget under kontroll och tryggheten finns där. Vi står redo för höststormen med allt vad det innebär, magsjuka barn, blöta ytterkläder, stressiga mornar och sparkrav. Nej dubbla löner innebär inte mer i kassan det betyder just nu mer att spara.

Nedräkningen till mycket har börjat som sagt och jag ska inte krypa under stolen med att jag älskar ju att ha många projekt igång (får jag inte stimulans på jobb måste jag ha det hemma och vice versa) så jag har en höstlängtan i kroppen efter att äntligen få aktiveras. Detta samtidigt som jag har en saknad. En typ av förlustkänsla. En saknad av att inte kunna få sniffa på barnen när som, att inte ha den blekaste aning om vilken veckodag det är och att kunna känna sig fri till att kunna bara såsa. Jag älskar att man som utan tider kan ha filmkväll med godis en tisdag, äta fläskfilé en torsdag för att på en lördag somna kl 21 med fett hår. Dvs inte redo för galaj.

Men jag känner att nu börjar livet. Det så kallade - Hjulet. Och samtidigt som jag likt en blyg ettagluttare förväntansfullt tittar in i mitt nya klassrum, njuter jag av spänningen av att veta att det är detta som är resten av livet. För ett tag. En dag kommer jag sakna gruset i hallen, magkatarren och migränen vid frukost och de snoriga näsorna... En dag. Men just nu räknar jag ner till vårt livs största äventyr - det riktiga familjelivet.

"for what is worth I love you"