Har nyss sett en fantastisk mysig film (titel läs rubriken) så himla amerikanskt att liksom bryta hela den där skaffa-barn-på-normalt-vis-normen med ett modernt tema - två kompisar som skaffar barn men som givetvis - ni som tänkt se filmen scrolla ner....blir kära på slutet. Bajs. Är så trött på att allt alltid ska falla inom ramarna för kärnfamiljen. Att det ultimata enligt norm ska vara det normala - mamma och pappa.
Nu tänker jag bli lite privat men men det behövs emellan åt det med. Ni ska veta hur mkt "skit" Carola fått för att hon skilde sig och som om det inte var nog så flyttade hon ju till Lund OCH kom ut som flata!!! (läs big BIG no no) och att det är så synd om Theodor. Tydligen har jag också hört att det ska vara synd om våra barn då de inte har ngn pappa... Det är också vidare synd att vi planerar ett syskon som vi gärna skulle vilja ha om några år men som vi idag inte orkar planera pga mkt annat.
Det är bättre enligt vissa att härda ut så länge man är straight och olycklig. Att harva på i en vardag som inte tillför utan bara slukar. Ibland måste man våga chansa för att vinna och idag känns det som att jackpoten inte kan bli så mycket högre. Jo visst några siffror till i lönekuvertet hade inte skadat som läget är nu men det är ku endast materiellt.
Personligen tycker jag det är synd att dessa människor som tycker en massa själva inte sitter i samma sits som vi eller har varit med om det vi har varit med om. Personligen skulle jag tycka mer synd om de barn som växer upp i okärleksfulla hem än de som växer upp i olika typer av stjärnfamiljen.
För att spinna vidare på min egna inhemska version av filmrecension av filmen Friends with kids... så tycker jag det är störigt och endast spär på fördomar om hur kärnfamiljen bör se ut för att få en OK stämpel i rumpan på sig. Vad står det på vår stämpel? Inte står det andrahandssortering på den i alla fall!!! Det står Kärlek!
Ja det jag kanske ville ha sagt var att den dagen jag träffar någon som är i samma situation som oss - be My guest och uttala er.
Jag hoppas att världen ändrar sig att när våra barn växer upp ska ingen behöva tycka synd om de för att de inte har ngn pappa. Och för de som gör det... Ja då hoppas jag att de har utvecklat anger-managementkurser för flatmorsor!!!
Ja vissa filmer rycker upp en massa bakomliggande irritation men det var en fin äkta film i alla fall. Allt annat var ju ett sidospår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar