Jag har så svårt för elaka människor. Eller rättare sagt hur jag ska bemöta de. Hela jag, mitt inte blir engagerat, sviket och ledset. Jag är väl lite naiv som ett barn emellanåt då jag inte kan förstå varför vissa verka vilja andra illa? Är det ett problem är min åsikt och har alltid varit att man bör prata så att båda förstår varandra och sen att man möt halvvägs. Så jobbar jag och Carola i allt vi gör.
Jag ser mig själv som väldigt snäll. Försöker att vara alla till lags och blir glad av att kunna hjälpa andra och kunna ställa upp när andra behöver hjälp. Man blir ledsen när man inte får samma respekt tillbaka.
Jo då kanske ni undrar vad som står på. Jo de senaste dagarna har jag/vi stött på några otrevliga (väldigt elaka) människor helt oberoende av varandra. Och jag blir så ledsen av hur de bemött oss. Och nej det har inget med att göra att vi är gay (tack och lov). Men jag skulle aldrig betett mig så eller ens förstå varför man kan bete sig så varav jag står lite handfallen med enorm ångest över att jag inte kan ställa allt tillrätta och dessutom diskutera med dessa människor. Kanske ska jag precis som Pitbull sjunger "la la la just let it go..." och gå vidare men känslan bränner i bröstet av att vara klampad på.
Ja vi får se vad som händer med än det ena än det andra. Förstår bara inte varför vissa måste snacka skit och tala bakom ryggen. Tycker man något är fel så kan man ju ta det med oss direkt på ett moget sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar