Konstigt det där att musik kan ta en tillbaka till platser och känslor man var för så länge sedan. Det räcker med att blunda och så känner man plötsligt dofter och dova ljud komma tillbaka, hur en viss typ av påslakan kändes mot naken hy eller hur rött te smakade exotiskt då man smakade det för första gången. Men just därför älskar jag musik -det är som en tidsmaskin där man själv kan ställa in årtalet dit man vill resa. Ibland kan jag ärligt känna ett behov att reminis'a (minnas) att liksom få uppleva just den där lyckan/smärtan man kände just då för att inse att man idag som oftast har det mycket bättre. Am I crazy? Men ibland är det skönt att bara få ha lite ont i hjärtat ett tag och sakna eller längta. Tror det är det som gör en lite till människa. Shit helt uppsnurrad på ordet "ibland" märker jag - vem försöker jag lura - fett ofta ska det ju stå!
Måste dock erkänna att jag på senaste lagt ner mycket av mitt musikintresse pga jag inte hänger med dagens teknik. Jag hatar I tunes och min Ipod (same same but different?) och Carola är lika dålig hon. Hatar är ett starkt ord men jag hatar när jag inte kan eller förstår. Så i vår är mitt mission att sätta upp högtalare hemma och fixa lite ny musik. Och som inte går i 140 BPM och är remixversioner av diverse Radio Edit's (arbetsskadad instruktör oh yes!) Tror alla behöver musik, själv älskar jag klassisk musik, Chopin och Bach men känns som en evighet jag lyssnade på någon av de.
Det fantastiska med låttexter är att man kan ju tolka de lite som man vill men när folk "postar" låttexter ja då VET man att det är djupt... man måste bara läsa mellan raderna. Jag och en gammal vän brukade kommunicera genom låttexter (soo 2003....) men det var som balsam för själen och jag tror fler ska prova det knepet. Lättare än att liksom "stå" för allt själv. Och på engelska sägs saker så mycket bättre.
Bjuder på denna text som lyssnades sönder både 1998 och 2006, Cranberries.
"Ode To My Family"
Understand the things I say, don't turn away from me,
'Cause I've spent half my life out there, you wouldn't disagree.
Do you see me? Do you see? Do you like me?
Do you like me standing there? Do you notice?
Do you know? Do you see me? Do you see me?
Does anyone care?
Unhappiness where's when I was young,
And we didn't give a damn,
'Cause we were raised,
To see life as fun and take it if we can.
My mother, my mother,
She hold me, she hold me, when I was out there.
My father, my father,
He liked me, oh, he liked me. Does anyone care?
Understand what I've become, it wasn't my design.
And people ev'rywhere think, something better than I am.
But I miss you, I miss, 'cause I liked it,
'Cause I liked it, when I was out there. Do you know this?
Do you know you did not find me. You did not find.
Does anyone care?
Understand the things I say, don't turn away from me,
'Cause I've spent half my life out there, you wouldn't disagree.
Do you see me? Do you see? Do you like me?
Do you like me standing there? Do you notice?
Do you know? Do you see me? Do you see me?
Does anyone care?
Unhappiness where's when I was young,
And we didn't give a damn,
'Cause we were raised,
To see life as fun and take it if we can.
My mother, my mother,
She hold me, she hold me, when I was out there.
My father, my father,
He liked me, oh, he liked me. Does anyone care?
Understand what I've become, it wasn't my design.
And people ev'rywhere think, something better than I am.
But I miss you, I miss, 'cause I liked it,
'Cause I liked it, when I was out there. Do you know this?
Do you know you did not find me. You did not find.
Does anyone care?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar