Jag tror jag laddar mina vapen

Äntligen hemma i soffan efter en spännande dag i Stockholm! Utbildningen bjöd på introduktion, lära känna nya människor, god mat, kaffe och rolig arbetsmiljö! Jag kommer vara delvis ansvarig för ett projekt i sommar där jag kommer ansvara för att dokumentera den juridiska biten kring arbetsmiljön och alla andra lagar och författningar så denna utbildning är guld för mig! 

Stockholm bjuder på regn men i min Sveamössa njuter jag av att veta att om 2 v är man i bikini med älskling på en strand. Köpte en ny idag i regnrusket där "allt" fick plats. 

Jag längtar efter att kunna ladda mina batterier i ett tempo som passar mig med sovmornar (där jag alltid vaknar halv sju i alla fall men ändå...) och promenader och bad. Typiskt mig är att som Lars Winnerbäck sjunger: Jag tror jag slipar mina vapen när ingen ser...att liksom bara köra på nu. Dvs att jag erkänner att jag är lite bad just nu mot mig själv. Ljusa brödbullar slinker ner, alltför lite sömn i sömnpåsen och en snus för mycket just nu. Jag måste liksom bara låta allt gå på för att kunna ta tag i saker och ting. Men jag vet hur jag själv fungerar så ja nu gör jag såhär! 

och tyvärr såhär... Bad bad me...

Annars inget nytt. Saknar barnen. Höll hårt i plånboken inne på Polarn och Pyret idag. Det dåliga skiljsmässomammasyndromet pyser ut som glödande eld genom fingrarna och trycker in pinkoder som rimmar med inre lugn och leende barnläppar. Jag är väldigt bra på att kväva elden men det sticker i fingrarna. Egentligen vet jag att det tjänar inget till. Jag ger bara curlingmamman ytterligare ett ansiktslyft. So not worth it. Blev som sagt en ny bikini till mig själv. En annan smärta. Att unna sig själv saker och INTE barnen. Fan blir knäpp på detta! A ja. Tiden gör nog sitt. 

Nähä nu ska jag städa köket sen njuta av sänggång innan 21.00. Sweet.