Nu när vi känner varandra

Så kanske vi bör tala om våra innersta hemligheter, visa våra dåliga sidor och ta varandra för givet? Men så jobbar inte vi. Vi började i helt fel ände. Vi blottade vårt innersta, levde i hemligheten och började med uppehåll... Känns konstigt, spännande och bra att bygga en ny grund tillsammans med någon. Man funderar ett tag framför garderoben - ska man ta på sig samma gamla blå snickarbyxor och börja gjuta eller ska man börja med att noggrant mäta? 

Jag har stått i lera. Med kall iskall lera innanför styva snickarbyxor. Tyvärr blev jag en av de som aldrig fick resa ett helt hus utan den som fick gå tillbaka och tvätta om mina byxor. 

Nu är det dags att bygga igen. Den här grunden alla snackar om. Men jag känner efter och pratar före, och under tiden och efter. Min mun rör sig väldigt mycket nu för tiden och endast kyssar kan tysta den. Det känns bra. Denna gång står jag naken och barfota och bygger. Måste gjuta grunden. Iskallt som fan men Gud vad jag lever.