Bittra kärringar och gubbar

Tror jag får utslag av alla bittra människor som finns i vårt samhälle. Frågor: Vad tjänar de på att vara surfittor? Varför vill de sända ut all deras negativa energi i universum och varför, detta är ett FETT varför? Varför ge sig på andra!???

Igår på bussen hem var det precis en såndär busschaufför som man älskar att hata, en sådan som var sådär lite lagom nöjd över att befinna sig i en maktposition gentemot alla resenärer där han satt i sin feta veoliadress (skånetrafikens kompismärke på kläder I guess) what the fuck - I don't care....och som gärna visade att han bestämde. En liten försynt gymnasiestudent vars kort inte fungerade blev sågad längs med de vingliga fotknölarna - "varför håller du inte bara kvar kortet, det förstår du väl"  sa han i en bitter ton. Hade lust att gå emellan och säga "NEJ det fattar vi väl inte - vårt yrke är inte att köra buss, vi vill bara hem" och sen säga "var lite trevlig för fan"...men hur trevlig hade jag låtit då? Nej jag "hämnades" istället genom att gå på bussen väldigt nonchalant och inte hälsa på honom - golvet var my new bff...(något jag alltid annars gör i en väldigt trevlig ton för jag tänker väl att det är den enda glädjen de har på dagen). Det kunde han gott ha gubben. 

Inte nog med det, agget (aggressionen) låg kvar inom mig som en gammal matlåda man vägrar att diska ni vet..och idag när jag på morgonen var och handlade med Ville så mojsar en kärring i kön ur sig "ska du inte ta upp det där" och pekar på den halvt om halvt mosade bananen i kundkorgen som Ville hade fått men inte ätit upp, detta medan jag brottas med att
1. Lägga upp varor på bandet
2. Hålla koll på Ville som inte vill sitta ner då han har bajsat på sig
3. Hitta vart fan jag la plånboken i alla tusen fickor

3. Ska städa ur kundkorgebn

4. Hämta fryspåsar utanför kassan att ta upp bananen med

5. Ta plastpåsar så jag kan packa varorna 

Jag står i tighta jeans, slimmad skjorta och knuten trenchie samt fixat hår...= (inte outfiten direkt för shopping with baby) och hela min situiation skriker SOS 112 - snälla ge mig en hjälpande hand. Men surfittan i kön bara stirrar på mitt söta lilla underverk som endast vill ha upp glassen till varje pris som om han vore en smula på hennes spillfria kaffefat. Bitch. Surtant. I alla fall... roddade det hela fint genom att profylaxandas mig igenom ett scenario till vad som skulle kunna ha blivit morgondagens rubriker i Metro, men som jag nu luuuugnt och stiiiillla tog mig igenom. När jag väl hade betalat fortsatte häxan surtant och titta snett på mig medan jag sprang 100 m sprint mellan kassan och utgången efter Ville som ville ut ut ut och inget annat. Så vad slutar då detta med? Jo in i bilen, hemsk Volvodoft blandas med ljummet bajs, tack och lov att Piggelinen som Ville hållt krampaktigt i handen nu börjat smälta och rinna ur hålen han har bitit upp så att doften blev lite mer åt det goa hållet. Pust. I hamn. 

Nu får gärna febern sjunka på Villen så vi får tillbaka vår lilla söta goa prinsie som älskar att äta pannkaka istället för att ställa till ett mindre krig varje gång det är dags för mat. 

Ikväll ska jag laga pasta med färsk basilika och körsbärstomater och en massa god ost över med kyckling och chili. Mums. Åh vad hungrig jag var kände jag nu.... 

Hej hopp låt det vara fredag snart. Puss på er